Nu har Nanna städat klart. Det är så fint.
Jag ringde o pratade med Lena innan vi pratade ganska länge. Hon blev lite trött mot slutet av samtalet.
Hon kunde mått lite bättre, men hoppas att antibiotikan hjälper henne snart. Hon har fortfarande feber på nätterna. Sen när hon har blivit piggare så ska vi åka till Toppen o käka isglass.
Hon pratade lite i dag, så jag blev lite lessen, det är svårt att höra vissa saker, men jag vill ju ändå veta precis hur hon mår o hur det ligger till. Så i dag fick hon trösta mig lite. Vi kör ungefär varannan gång tröstning.
Det är så mycket jag vill skriva, men jag kan inte. Det hjälper ändå inte Lena. Förbannade cancer.
Usch jag har ingen rolig dag, är en lipsill känner jag. De ska jag inte vara. Men jag är de..
Jag tog med mig kameran innan när jag o lilleman gick ut. Men jag kunde inte ta en endaste bild. Vet inte varför.
Jag gick o såg mig omrking, kanske är det så här Lena ser när hon insuper allt. Men vad tänker hon ?
Jag vet vad jag tänker !!!
Jag skriver lite mer sen
Puss
vet vad du tänker o känner...alla dessa frågor man har som handlar om varför, inget svar får man heller...jävla sjukdom!
SvaraRaderaKramar till dig
har haft släktingar och vänner i liknande situationer. Det är så svårt. Kramar till dig.
SvaraRaderadet hjälper dig säkert att skriva. Det hjälper att lägga ner tankar svart på vitt på så sätt avlastar vi oss från för mycket grubblerier. Faktiskt sen jag börja skriva här grubblar jag inte lika mycket./natti på di nattuggla blessing
SvaraRaderaJag ska ta era tröstande ord o kramar o dela med dom till Lena. Hon behöver alla hon kan få.. Ja även barnen =) Dröm sött med er... Kram kram
SvaraRadera