___..)/..___JAG VILL TÄNDA ETT LJUS TILL SABINA___..)/..___

Jag har sen en tid läst en blogg som gör mig så lessen. Det gör ont i hela mig.

Bloggen handlar om en ung kvinna som november 06 fick hudcancer, malignt melanom. Hon har opererats o fått cellgifter.

Januari 09 visade en röntgen att cancern hade spridit sig till hjärnan o som hon säger " drastiskt minskat hennes tid "

Det är en obotlig cancer, hon kämpar på för fullt. Hon verkar ha en helt otrolig familj, samt vänner.

Hon har två flickor o är förlovad med en man som finns där för henne hela tiden.

Hon var med i Livet kan inte vänta, jag klarade inte av att se de, o nu när jag har sett henne skriva om detta i sin blogg så är jag så glad att jag inte såg de.

Jag har inte ens klarat av att kommentera i hennes blogg, fast jag har velat göra de så många gånger.

Jag är väl rädd för att se att någon av hennes familj har skrivit att nu har Sabina fått komma till ro bland änglarna. Alla vet ju hur det kommer att sluta, men sånt kommer i alla fall ändå som en chock.

Nu låter det som jag känner henne men det gör jag inte. Jag har läst väldigt mycket i hennes blogg, men sen är det precis som att jag vill att de ska försvinna för de gör ont i mig.

Hon har en drake som sprutar eld. O jag kan säga att den är hemsk. Innan jag förstod vad draken va för nåt så fattade jag inget.

Den här draken är cancer som sitter i nacken på henne. När jag såg den första gången så kunde jag inte sluta gråta.

Jag har gråtit nu oxo när jag läste att hon har fått åka in med ambulansen. Hon klarar inte av att blogga just nu, så det gör hennes sambo, familj o vänner.

Ni ska bara se alla fina o underbara kommetarer hon får, det är otroligt vilket stöd hon har från alla håll o kanter.

Varför ska det vara så orättvist ? En ung mamma som "ska" ha hela livet framför sig får inte leva o bli gammal tillsammans med sin man, eller se sina fina flickor växa upp. Hur klarar man av att leva med vetskapen om att man ska dö ?

Visst vi ska alla den vägen vandra. Men just att veta om att ens dagar är räknade. Det va samma sak för min vän Lena som fick kämpa i många år mot sin cancer, till slut orkade inte hon heller. Kroppen orkade inte. Men på något sätt så verkar det som att dom får en otrolig styrka från ingenstans..

Cancer är en grym sjukdom o jag kan ärligt säga att jag är jätterädd att få cancer. Men man kan inget göra, man får bara vara glad att man inget vet i förväg.

Jag tror nog att jag ska ta mig i kragen o skriva en liten rad till Sabina, jag behöver ju inte vara rädd.

Undra om hon sover nu ? Kanske har hon en liten stund då hon kan sova gott, ja de får vi hoppas.

Ofta när man pratar om sjukdomar så kommer Gud in i samtalen.

Man säger att Gud är god. Gud tar hand om sina "barn". Gud älskar alla sina "barn".

Jag vet inte vad jag tror på ? Något tror jag på, men vad det är har jag inte kommit underfund med än.

Men när alla säger att Gud botar sjuka, så börjar jag undra ?

Varför han tillåter sjukdomar, obotliga sjukdomar ? Men det finns de inga svar på. Inte mer än att dom säger att någon gång i tiden ska han "träda" fram o allt ska bli bra.

Är det inte på tiden att han gör de nu ? Så mycket elände som finns.

Titta in till Sabinas blogg, o skriv gärna en liten kommentar. Jag ska sluta att fega nu o skriva jag oxo.

Jag håller tummarna att hon ska få må bra så länge som det går, jag håller tummarna för henne o hennes familj.

Jag vill sluta detta inlägget med en liten text som är fin. Den har inte jag skrivit utan den har jag hittat på nätet någonstans.

Bilden däremot har jag gjort o den står för tussingarna är våren, ljuset är för att visa vägen o ankaret är hoppet. 

Sabina jag önskar dig av hela mitt hjärta att du får må så bra du kan, o att du inte har alltför ont.

Va rädd om dig. Många styrkande försiktiga kramar till dig från mig.

 

Jag vill tända ett ljusför den som gråter
över hårda ord.

Jag vill tända ett ljusför dem som svälter
på vår jord.

Jag vill tända ett ljus för dem som är rädda
i krigsdrabbad land.

Jag vill tända ett ljus för dem som förföljs
för frihetens kamp.

Jag vill tända ett ljus för dem som är sjuka
och lider av smärta.

Men jag vill också tända ett ljusför dem som

hjälper uppmuntrar och har gott hjärta.