en ständig saknad efter honom

 

I eftermiddags gick jag o Rohde en liten runda, sen följde jag med henne in. Hennes son är ju som alla andra, dom vill titta, pilla, ja kan osv hahaha...

Så han hade ändrat nåt som han inte kunde få tillbaka. Ja Marcus han gjorde samma för mig innan jag bytte till den jag har nu. Hela menyn försvann, eller ja genvägarna. Hitta de kan jag lova är inte det lättaste.

Så jag ringde upp 3 o fick prata med en trevlig kille. Tänk att jag ALDRIG kan hålla snattran utan måste ha lite skoj med dom. Han frågade vad han kunde göra för mig ?

- Oh , du kan komma hem o städa hos mig.

- Ja men det kostar

- Ingen fara, men då måste du vara duktig

Ja de sa han ju att han va, så jag får väl lita på de... Sen sa jag vad saken gällde. Men det slutade med att hon får återställa mobilen, men jag ska spara hennes bilder först. Sen får jag se hur vi lyckas..

Jag har pratat med Nina ikväll, hon hade sökt mig så jag ringde upp när jag kom hem.

Gissa vad hon ville ? Gissa,,, gissa gissa............

Jaaaaaaaaa rätt. Tadam tadamdamdam jag ska få ha Liam en stund i morgon när dom ska ut på lunch.  De ni....

Det blev jag jätteglad för. Men det är alltid roligt att prata med Nina, få bli lite uppdaterad.

Jo visst ja, hon skrev på msn nyss att Liam hade skrattat högt för första gången idag...

Jisses, så go han är... Han är sååååå duktig  ( jaja,, ni behöver inte läsa detta hahahaha )

Sen ringde min son o vi pratade i en timme. Det kan jag aldrig förklara i ord hur mycket det betyder. Dom stunderna, jag älskar dom stunderna.

Det känns konstigt, för jag har en ständig saknad efter honom. Även om jag precis har träffat dom eller bara pratat med honom, så vill jag bara ha honom här o hålla om honom.

Jag är stolt över honom, visst han är inte heller perfekt inte ens i mina ögon =)

Men det här med att han växer upp, han har sin söta lilla familj, det känns konstigt. Alltså jag menar att jag är glad för honom för det är ju så de ska vara. Jag kan bara inte rå för att jag saknar honom så mycket.

Det kunde jag göra även när han bodde hemma, det räckte med att han hade lagt sig för natten, så va det tomt.

När man har alla dessa känslor så är det inte konstigt att man blir knäpp ibland, det tycker jag att man har rätt till =)

Ja, sen ringde jag o grattade Janne. Grannen va på besök, han ska ha sitt stoooora kalas på lördag, eh tror jag de va, ja de va i helgen i alla fall. O dom blir många.

Han tyckte att mitt kort blev fint som jag gjorde till honom. Men han tyckte allt att jag överdrev lite när det gällde han ålder då vi träffades på sjukhuset.

Jag trodde att han va 37 år o inte 45 som jag skrev på kortet. Fast han bara va 18 år... Hahahahahahahaha, redan då såg han ut som en gubbe....  Fast han va ju lika go för de...

Jaha, nu glömde jag hälsa till honom från Marcus o vise versa,,, jag säger ju att jag är en virrpanna

Awarden x 2 har jag inte fixat med. Det gör jag i morgon. Nu ska jag lägga mig o försöka sova så jag är go o gla när lilla mannen kommer.

Ja jag kan ju tänka lite på vem som ska få taaaaaaaadaaaaaaaaam awarden...

Det känns inte riktigt roligt för jag vill ge den till alla.

Alla bloggare har ju något visst.

Dröm sött

Piss I Pannan