MIN GAMLA FASTER

 

Jag pratade med min gamla faster på 80 + innan i kväll. Jag har alltid haft lätt att prata med henne om allt. O jag vet att det stannar hos henne.

Även att vi inte har den bästa kontakten så känns de skönt att hon kan lyssna, ge råd men framför allt, hon förstår mig.

Hon är den enda som kallar mig Anne. Det kallades jag jämt som liten av alla.

Men när mamma ropade Anneli, ja då hade jag gjort nåt  =)

Det känns lite mysigt att bli kallad Anne, varför vet jag inte. Kanske just för att allt va tryggt när man va liten/yngre.

När jag har dagar som inte är så roliga brukar jag tänka på min farmor som jag heller inte hade mycket kontakt med genom åren. Ja det blev lite mer efter pappa dog, men det gick snabbt utför med henne.

Men det va så roligt att få henne att skratta, då kände jag att jag verkligen behövdes. Det gjorde ju mig oxo glad. Ibland dummade jag mig så pass så hon kissade ner sig, men vad gjorde de hon mådde bra o det blev jag som fick tvätta mammisarna hahaha.

Hon kunde ringa till mig o säga Annelitten när kommer du till mig ? Tänk om hon hade visat dom känslorna många år tidigare, då hade jag fått lära känna dom på ett helt annat sätt. Men jag fick i alla fall några år innan hon blev helt snurrig.

 

Har precis kollat på teven om siamesiska tvillingar. Jag vet inte varför dessa två söta tjejer berörde mig så.

Abby och Brittany Hensel såg ju ut som vilka tjejer som helst, det va inte det här stora avvikandet som brukar vara. Jag vet inte hur jag ska förklara.

Vilket samarbete dom hade. Jag förstår inte hur dom kunde få ihop de för dom kände ju inte den andras sida.

Att bara klappa händer, köra bil, håret fastnade i en penna då tog den andra systern bort de som om de vore hennes eget. Hon höll ju på med sitt, men ändå reagerar dom som om dom vore en. Dom är ju två olika, det enda dom hade gemensamt va armar, ben o muffen sas... Jag vet inte om de va nåt mer, annars hade dom två av allt.

Vad gör dom om den ena är jättetrött o den andra vill ut på galej ?

Undra hur dom kommer att känna när dom blir äldre o skaffar varsin kille o när dom ska till att ha sex.

Ja, jag tycker att dom va för mysiga. Jag hoppas verkligen att dom får ett långt o friskt liv.

Nu är det paus i Prison break. Det är spännande. Tur att jag har min teve, dator, telefon o kamera, ja i materiella ting.

Jag skulle behöva rensa ut min dator. Spara mina foton o en del annat, sen bara slänga resten som jag inte ens behöver.

Fattar inte varför jag ska samla på mig som jag gör. Men det kan alltid vara bra att ha  =)

Nä nu börjar de på teven igen.

Puss I Pannan