Det gick inte att lägga in någon bild här i går. Det va en månad sen Lena dog. Jag saknar henne otroligt mycket. Det känns så tungt. Jag satt o tittade på kort på henne i går. Det va skönt att sitta o tänka tillbaka lite. Men det gör mig lessen. Jag kan inte fatta att hon är borta. För ett tag sen åkte jag till hennes hus, jag trodde att någon av hennes barn va hemma, men det va dom inte. Jag pratade med sambon en liten stund, jag hade en tid att passa. Men det va som jag sakta kvävdes när jag va i Lenas hus, jag fick ingen luft. Det finns dagar som är jobbiga, men det finns ju även dagar som känns bra. Jag hoppas att dom dagarna tar över dom jobbiga snart. Känner att jag inte har klarat riktigt att varken prata om henne eller skriva, men hon finns ständigt i mina tankar. Oftast när jag ser alla molnen så undrar jag vad hon är. Vet inte om jag kanske drömde om henne nu, för när jag vaknade nyss så ville jag skriva en rad. Hoppas att Lenas barn mår bra. Tänker på dom ofta, men har tyvärr inte fått tag på dom. Ska göra ett nytt försök igen. Vill inte tränga mig på, utan tar det lite lugnt. Hoppas att ni sover gott, ska försöka somna om igen. Ha en bra dag när ni vaknat. Puss I Pannan | |
Lena | 25 Juli |
 | |
söndag 26 augusti 2007
Ofta när jag ser molnen undrar jag va hon är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
alla sår,sägs det.Stämmer nog inte riktigt,det som händer är väl att man mer och mer "tränger undan" det svåra och det ljusa blir mera synligt...Foton hjälper en att minnas det ljusa....och tillåta sej själv att sörja med gråt,det är viktigt...Kramar till dej min vän...
SvaraRaderaDet gör mej så ont i själen, när du skriver så här! Detta är svårt, men livet är inte lätt att leva, långt ifrån! Bearbetandet, tar lång tid för en del, medans andra klarar det bättre! Låt det ta den tid det tar! Jag börjar reagera först nu, över att mormor, och pappa gått bort, det har liksom inte fått plats i min hjärna innan, för allt annat! Men vi har båda saker att bearbeta och kommer ur det också, men det får ta den tid det tar! Sorg är stort, och tar över hela ens varande emellanåt, men det blir fler och fler ljusa stunder allt eftersom! Lena har varit ett ljus i ditt liv som nu slocknat, men glöm inte alla de andra ljusen som fortfarande brinner, och behöver dej! Brinn för dom! Kramar
SvaraRadera