Bloggintresserade

torsdag 9 augusti 2007

Det är lättare att "smita"









 


Kan inte sova. Tänker väldigt mycket på Lenas begravning.

Är orolig i hela kroppen, nästan lite ångest..

Jag vet att det inte finns någon som tycker om begravningar/döden.

Men jag är livrädd för sånt. Lena o jag pratade ofta om det, hon lugnade

mig så för stunden kändes det bra. Men hur ska jag klara av detta utan Lena ?

Med henne har jag kunnat prata om döden, hennes död det är konstigt.

Fast igentligen inte, för det va sådan hon va som person. Man kunde prata om allt.

Jag känner mig svag, feg kanske är rätta ordet som vill "smita" i från begravningen.

Jag vill ju inte svika barnen eller Lena.

Det är lättare att inte behöva gå igenom den, för efter det så finns det inget mer.

Eller gör det de ?

Det känns inte som hon är borta, men ändå känns det så tomt. Jag har varit

på väg att ringa till henne flera gånger för att höra så hon mår bra.

Jag vet att sånt tar tid, o jag tror aldrig att man slutar att känna så. Jag kan än i dag

få för mig att jag ska ringa till min pappa o han dog - 92

Jag måste hinna in till Fonus så jag kan sätta in pengar till cancerfonden o lämna en sista hälsning.

I dag kom en granne med begravnings annonsen till mamma, så hon gav den till mig.

Jag tror att den va inne i dag.

Det är den 14 / 8 kl ; 13..

Man skulle kunna tro att Lena har skrivit den själv.

Det står bla.........

Kom i dom kläder Lena var van att se dig i. Plocka med vad naturen har att erbjuda

och tänk på cancerfonden.

 

Det ska vara glatt o inga sorgsna miner.

Jag kom att tänka på när jag skulle till Globen o se Il Divo.. Jag räknade ner dagarna ända från julen till juni.

Lena räknade dagarna med mig o va glad för min skull.

Nu sitter jag här själv o räknar dagarna till Lenas begravning.

Känner jag henne rätt så får jag väl snart nåt hårt i huvet =)

Usch det känns som jag håller på att bli tokig, jag orkar inte gråta men jag kan inte sluta.

Nä nu får jag kamma till mig.

 

I dag ska mamma o barnbarnen till djurparken i Norrköping, jag glömmer jämt vad den heter.

Det blir roligt för dom.

Sanna va här o städade innan, det är så skönt. Hon o Tilda va så mysiga, vi kramades o skrattade.

Ja dom bråkade lite, Tilda är nämligen ett litet rivjärn, ja Sanna hon kan oxå. Jag spelade in ganska mycket på min

kamera, men jag kommer inte lägga ut de för Tilda hade inte tillräckligt med kläder på sig.

Dom fajtades lite, sen blev dom sams =)

 

Nä det är väl dags att stänga butiken för natten.

Har tyvärr inte kunnat läsa kommentarerna ni har skrivit eller komma in till er.

Kanske skulle bli lite förbannad o skriva ett mail till expressen. Ahhh vad hjälper de.

 

Ha en bra dag allesammans

 

Puss I Pannan

                   3;e försöket att publicera detta inlägg...

5 kommentarer:

  1. Det är jobbigt med begravningar, Lena tycks ha varit en fin vän!
    Ja, Expressen krånglar...
    Må så gott o varma kramar

    SvaraRadera
  2. med en nära vän eller anhörigs begravning. Det blir så definitivt, på något sätt. Men jag tror att du klarar det bra, du får den styrka du behöver. Jag är troende, så jag tror på ett liv efter detta liv, där vi åter får träffa våra kära. Styrkekramar till dig.

    SvaraRadera
  3. 00000000000000000009 augusti 2007 kl. 12:33

    Ett sista farväl kan vara en fin stund.Man får minnas alla ljusa stunder,kanske tända ett ljus...På nåt sätt möta Lena igen i tanke och hjärta..Gör det du vet och tror att Lena skull vilja.Gå dit,var med,och minns... Tusen kramar till dej,min vän. Tänker på dej./K

    SvaraRadera
  4. man ska göra exakt o precis som man känner o kan göra..du vet att man kan göra så fint hemma just när begravningen är ..tända ett litet ljus o sittta o skriva ner det som man tänker på o minnas fina stunder ..de e oxo ett fint farväl jag tror inte att det är någon som dömer dej för att du inte är närvarande i kyrkan det finns många andra fina sätt att ta farväl av...du sviker absolut inte barnen o Lena.sluta o tänk så..o känner du att du klarar o gå så ska du gå annars är det lika fint att tänka på henne hemma under begravningen..så nu har jag talat... kram o puss.

    SvaraRadera
  5. och kommer alltid finnas med dig,. vare sig du går på begravning eller inte,. men jag tror att det kan bli ett fint avsked till nästa gång ni möts,. Lyssna på ditt hjärta , och gör vad du känner för,. hoppas du får sova gott i natt,. kram

    SvaraRadera