Rädd För Döden !!!

 

Jag sitter o försöker läsa Ljus Folket av Benny Rosenqvist & Ingrid Carlqvist..

De lilla jag har läst är väldigt intressant o spännande. Sånt som jag vill "höra"...  Sånt som jag vill tro på...

Varenda nyårsafton blir jag väldigt lessen o gråter en skvätt, jag vet att de ska vara en glad afton med allt va de innebär. Men så har de inte varit för mig dom sista åren.

Sålänge jag hade Marcus hos mig va de en lycka o en glädjens afton, vi firade ut det gamla året o påbörjade ett nytt tillsammans.

Nu har han sin egna familj o de är jag så glad för, men det gamla året lämnas nu istället att "tynas" bort o dö ut.

Det nya året vet man inget om, de visste jag inte innan heller men nu är de bara jobbigt.

Det är likadant med döden. Ja döden har absolut inget med nyårsfirandet att göra, mer än att jag känner av att det lämnas för att dö ut. De va dit jag ville komma. (usch så omständig jag är)

Döden för mig innebär att allt tar slut. De finns Inget mer efter döden, o de är det som gör mig så rädd.

Den dagen jag inte finns kvar får jag aldrig mer träffa Min älskade son, hans sambo o deras barn,,, mitt älskade barnbarn.

Min mamma, syster med familj osv, de kan väl ändå inte innebära att allt är svart ?

Livet är ju till för den som lever, alltså är man helt borta ur bilden då man har dött ?!.

Finns de någon som kommer att sörja mig ? Kommer någon att komma ihåg mig för den jag var ?

Eller är allt svart !!!

Nu har jag fått ett annat tänkande iom att jag läser boken om LjusFolket. Den får mig lugn ,, den får mig att tänka på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort.

Ja jag vet, jag har inte läst många sidor än men den känns ändå trygg...

Jag är så rädd för att mista alla som jag älskar, att jag aldrig mer får se dom, vara tillsammans med dom.

MEN i boken står de ;

En sak kan du vara helt säker på - de personer som är viktiga för dig kommer du att leva många liv tillsammans med.

Hoppar över ett par rader;

Om man har träffat o älskat en själ men förlorat den som människa, så kan man ändå vila tryggt i förvissning om att man möts igen. Ibland kommer vi tillbaka som syskon, ibland som föräldrer o barn, ibland som nära vänner o ibland som älskande.

De känns nästan som att den här boken är lite av en mer lättläst bibel.. Ja jag har börjat ett par gånger att läsa bibeln men texten är så liten o de är en knasig text =)

Men jag ska en dag läsa den,, när den dan kommer vet jag inte.

Jag har alltid varit rädd för döden, jag har alltid undrat vad som finns o inte finns ?

Om jag tror på en Gud,, ja de vet jag inte ? Men jag tror på något, Änglar har jag alltid återkommit till.

Alla kan vi vara en ängel på många sätt ,, eller hur =)

Lite tankar från mig.. Va rädda om er.

 

Puss I Pannan  ♥