Det finns dagar man helst vill glömma, o de finns dagar man vill komma ihåg för alltid.
För exakt 4 år sen, 8 dagar innan alla hjärtans dag va den värsta dagen i mitt liv.
Jag höll på att förlora min son. Han fick åka in akut med magsmärtor, sen gick de bara utför.
Prover togs, nål sattes, undersökningar hit o dit, inläggning.
Skyhöga värden, skrämmande värden. Jag kommer ihåg att sänkan va på över 300 nånting ? O den ska vara under 10 OM jag inte minns helt fel.
Akut pankreatit, där allt la av, stora mängder morfin som knappt hjälpte.
Ivar - ja, jag lovar att jag aldrig har varit så liten o hjälplös i mitt liv. Att bara kunna se på hur han blev sämre, hur han vred sig av smärtor,,,,,, innan det vände o blev bättre.
Jag va hos honom varje dag, ja de va Nina oxo o det va hemskt att behöva åka hem för att vila lite så att jag själv skulle orka. Jag slåss ju med min värk o även att jag la den vid sidan om så fanns den där hela tiden.
Min son var sjuk o det höll på att sluta riktigt, riktigt illa. Detta finns kvar i bakhuvet o på näthinnorna, o de vill Inte försvinna.
Kanske både på gott o ont.
Idag,, exakt idag för 4 år sen fick Marcus åka hem.. Han mådde nästan bra, ja mycket , mycket bättre än då han fick åka in.
Även att jag känner glädje över den här dagen så har jag en sådan otrolig rädsla, en rädsla för hur skört livet är.
Ingen vill att någon ska må dåligt, allra helst ens barn.
Jag blev vettskrämd för det som hände, o kunde jag så skulle jag bytt med honom.
Än idag gör det riktigt ont i mig när jag tänker på att allt kan ändras på 1 sekund, men samtidigt blir jag glad när jag hörde orden att allt kommer att gå bra.
Men jag lever ändå i en rädsla att det kan gå illa igen. När han får ont i magen, blir jag rädd.
Hur som helst, han kom hem på alla hjärtansdag o det glömmer jag Aldrig.
Ja, jag känner mig lite lessen o har det jobbigt idag men det går snart över.......
Puss I Pannan ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar