Våldtäksdomen överklagas. Kammaråklagaren Wilhelm Storck tänker överklaga.. Han fick bara 3 år. Vad är 3 år gentemot Sofie o hennes familj ?
Anledningen var att Sofies videoinspelade förhör med polisen inte ansågs vara ett tillräckligt starkt bevis för att 42-åringen skulle fällas för våldtäkt. Istället dömdes mannen till sexuellt utnyttjande av Sofie.
Hovrätten bör ompröva så han döms för våldtäkt.
Jag har läst lite om vad folk tycker o tänker ang detta.
Vissa tycker att hon får skylla sig själv som "knarkar" o är allmänt bråkig.
Att hon sålde sig själv för knarket.
Vissa har t.o.m tyckt att familjen ska enbart vara glada att dom tog upp fallet igen o att han blev dömd.
Det kunde inte gå på något annat sätt med en familj som inte ställer upp på sin dotter ?
Dom har låtit dottern få göra som hon har velat ?
Ja jag vet inte allt som skrivs o sägs. Jag tycker att de är fruktansvärt för ingen o då menar jag INGEN har någon rättighet att ta eller förstöra andras liv. Inte på något sätt.
Sofie hann inte leva många år innan det slutade. Hon hann inte ur tonåren, hann inte få uppleva allt som andra gör.
Ingen mer än Sofie vet exakt hur hon kände sig. Ingen annan än Sofie förstod hennes sätt att uppleva sakerna som hände henne, bara hon själv.
Jag vet inget om hennes relation till familjen o jag tänker inte spekulera i det heller. Jag tror nog att dom alla har gjort så gott dom har kunnat.
Den här Jönköpings killen är känd hos polisen sen många år tillbaka. Ja han är även känd bland folket omkring Jönköping. Många vet vem han är bara man säger hans efternamn.
Även jag vet vem det är, även att jag INTE känner honom.
Sofie orkade inte med det som hade hänt henne. När rättegången skulle börja gjorde Sofie ett val o de va att avsluta sitt liv.
Hon kunde inte leva med allt som hade hänt. Vem kan de ?
Alla har rätt till ett långt o lyckligt liv men för många tar livet slut eller stannar upp för att något hemskt har hänt dom som gör att dom inte kan gå vidare.
Varför ska det vara så svårt att skärpa till lagarna så att de finns rejäla straff o inga dalta om psykvårdsanstalter ... Dom som hamnar där o uppför sig kommer ut alldeles för tidigt.
Personen som har hamnat bakom lås o bom ska inte kunna ha sin frihet eller rätten till att kunna komma ut efter några år o göra om samma hemska saker igen.
Det är skrämmande - Vart är vi på väg ?
Undra hur Sofie kände, vad hon tänkte när allt detta hände henne ?
Vad tänkte hon på när hon tog sitt liv ?
Det gör ont i mig att sitta o läsa om allt som har hänt o då lever jag inte i de som familjen gör. Jag känner dom inte. Men jag känner med dom.
Tänk om dom hade gjort rätt från början på behandlingshemmet.
Jag hoppas inte att jag har skrivit något som inte stämmer då ber jag om ursäkt. Jag har gått efter tidningar o nyheterna .
Jag avslutar detta inlägget med en underbar låt med Il Divo.
Jag hoppas att Sofie har funnit ro.
Mama thank you for who I am
Thank you for all the things I'm not
Forgive me for the words unsaid
For the times
I forgot
Mama remember all my life
You showed me love,You sacrificed
Think of those young and early days
How I've changed
along the way
And I know you believed
And I know you had dreams
And I'm sorry it took all this time to see
That I am where I am because of your truth
I miss you, I miss you
Mama forgive the times you cried
Forgive me for not making right
All of the storms I may have caused
And I've been wrong
Dry your eyes
Mama I hope this makes you smile
I hope you're happy with my life
At peace with every choice I made
How I've changed
Along the way
And I know you believed in all of my dreams
And I owe it all to you, Mama
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar