Ja de kunde slutat med en städning =)
Inte lätt när man blir pinknödig helt utan förvarning, hann inte se sjömännen i alla fall.
Usch, jag försöker att hålla humöret uppe, på en jämn nivå men det är svårt.
Det är lätt när man inte är själv ... Men jag lider så i det tysta, jag vill inte göra de mer.
Det känns som jag ska explodera snart. Det är gott att jag har min kamera o min dator, men jag kan ju inte springa med kameran eller sitta vid datorn hela tiden o då kommer alla tankar.
Alla funderingar om varför ?
Är det verkligen så, då har jag ju inte levt samma liv ?
Nä, jag verkar inte komma längre på egen hand utan får nog ta o ringa psykologen om en tid.
Det värsta med psykologer är att dom själva skulle behöva gå till en för att inte sitta o flumma som dom gör.
Nä så många har jag inte gått till, f-kassan tvingade mig för många år sen annars hade jag inte fått sjukbidrag.
En gång har jag gått själv o de va när jag fick ångest i början på 90-talet. De va strax efter pappa dog 92. Nog om de.
Då va de fredag igen. Jag förstår fortfarande inte vart tiden tar vägen ?
Jag har en sån längtan.... Längtar jättemycket....
Dröm sött.
Puss I Pannan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar