Bloggintresserade

söndag 20 januari 2008

Så ledsna ögon







 


        
Jag är så trött. O jag fryser, så jag ska strax hoppa ner i sängen.

Fick reda på i går att en granne har kommit till äldreboende. Jag vet inte

vad som har hänt i hennes lgh, men det skulle visst vara nåt om att en kran stått på

eller om det va fukt. Skit samma.

Varför hon har kommit till ett äldreboende förstår jag väl lite bättre nu än igår

när jag fick reda på det.

Tyvärr så träffas man inte så ofta på vintern när alla går i ide. Utan de blir till våren sommaren o hösten.

Hon har alltid bott på en stor gård, haft friheten att få vara ute.

Hon har haft djur, ja ett riktigt lantliv.

Hon fick sälja gården för ett tag sen, hon klarade inte av att ha de kvar ensam.

Hon va lessen att behöva lämna gården o djuren.. Hon saknar verkligen djuren.

Hon brukar klappa på Teddy o mina katter.

Så det blev att hon flyttade hit till "vårat" område.

Den människan är helt galen i sina promenader. Jag hänger inte me henne.

Hon är ute jämt, hon verkligen njuter. Det är en natur människa ända ut

i fingerspetsarna.

Vi har sagt att vi ska gå ut o gå. Nu innan jul så va jag uppe några gånger , men hon va inte hemma.

Sen har det varit mörkt hos henne.  Förklaringen är ju att hon har fått flytta ut pga

vattenskadan.

 

Jag låg o tänkte på henne i går. Tyckte så synd om henne. Jag förstod väl inte riktigt hur

man tar en sån sak som hon har fått göra nu. Från att bo i sin lgh till att bo i ett litet rum

o inte få gå ut om inte någon är med henne.

Så jag bestämde mig i går att jag skulle åka o hälsa på henne. Funderade lite

på vad jag kunde vänta mig. Men det gick inte att föreställa sig.

Så jag tänkte att jag får ta det som det kommer.

 

Jag visste inte vad jag skulle ta med mig, blomma eller choklad. Men det blev choklad. En sak hade jag redan klart.

O det va ett kort på Teddy som jag har dragit ut på ett A4 fotopapper.. Ett jättefint kort.

Hon kände igen Teddy o blev så jätteglad. Hon tittade på kortet o sa att;

- Nu kan jag inte pussa dig.

 

Men har vi tur så kan jag ta med honom dit nästa gång.  Dom skulle kolla upp så att ingen hade allergi.

Jag stannade nästan i 3 timmar.

Vi va ute o gick. Pratade om husen, träden , luften, ja allt.

Jag frågade henne om hon ville åka o handla nåt gott .. Men det ska vi ta nästa gång.

När vi kom in så fick vi kaffe o kaka.

 

Jag satt o tittade på henne, jag såg i hennes ögon hur ont allt detta gjorde.

Hon förstod inget. Hon sa att någon hade sett till så att hon hade hamnat där. Men hon förstod inte varför.

Varför får jag inte gå ut själv ?

Varför bor jag här ?

Hur länge måste jag vara här ?

Min post ?

Mina räkningar ?

Får jag inte ens ta bussen till banken ?   - Nej

 

Jag sa till henne att vi kanske skulle skriva ner lite av dessa frågorna tills läkaren

kommer på måndag eller tisdag ...

- Ja det är nog bäst.

- Men varför kommer läkaren ?

- Jag vet inte ljög jag , o jag kände hur lessen jag blev.

Jag sa till henne att dom gör nog så att dom tar hit läkaren när man har fått komma hit.

Sen fick hon höra att hon va på en låst avdelning för dementa.

- Men jag är inte dement !!!!!

Jag sa till henne att vi ska nog vänta o se vad läkaren säger. O det är en duktig läkare,

henne har jag...

 

Vi skrev upp lite frågor, så jag hoppas att hon låter lappen ligga framme så den inte försvinner.

Hon fick mina telefon nummer 2 ggr    =)    Ja hon hittar säkert första lappen jag skrev.

Jag frågade henne om hon ville att jag skulle lämna lite uppgifter om mig till personalen om det

skulle vara nåt. Det ville hon.

Men jag sa att hon måste vara ärlig för jag vill inte tränga mig på utan bara hjälpa till.

- Jo de vill jag. Ingen annan har frågat.    *snyft*

 

Jag tror inte att hon kan bo själv längre. O det kommer att knäcka henne.

Usch jag känner mig så lessen när jag har sett henne. Men ändå känner jag att jag har

gjort nåt bra i dag..

 

Hahaha,, jag kommer ihåg att jag sa till henne förra sommaren att jag skulle vilja ha henne som farmor.

Så jag frågade om hon kom ihåg de i dag. Det gjorde hon. Så jag kallade henne låssas farmor  =)

 

Det är så hemskt att se en människa som haft full kontroll, inte veta något.

Hoppas att läkaren kommer till henne i morgon så hon slipper vänta. Ja det spelar nog ingen roll

för henne är tiden snurrig.

Jag skrev på lappen med frågorna att läkaren skulle komma på måndag eller tisdag så hon

lättare kunde komma ihåg det.

Jag sa till henne att inte försöka tänka för mycket, utan att hon skulle vänta tills läkaren hade

varit där.

Att hon skulle försöka ta det lugnt o inte stressa upp sig. Försöka vara glad.... ( jag vet,,,, hur fan kan man säga nåt sånt till en som är skraj )

 

Jag ska bränna en cd till henne med lite regnskogs ljud eller nåt.

Hoppas hon kan sova gott i natt.....

 

Har inte kunnat komma in på bloggen, så jag får hoppas att detta kommer med.

Hoppas att ni har haft en bra dag..

 

Va rädda om er.... Blogga lugnt.

 

Puss I Pannan
        

   

4 kommentarer:

  1. Visst e det sorgligt! Särskilt i början , när dom e klara ganska mycket, och man inte kan förklara varför dom måste stanna! Mormor var helt förtvivlad, när dom tog in henne på hemmet. Det är jobbigt, det där, samtidigt som man vet att det inte kan vara på nåt annat sätt! Ändå är det säkert tryggt att veta att hon har en kontakt i dej på utsidan, ifall hon behöver nån. Kramizar

    SvaraRadera
  2. 000000000000000000020 januari 2008 kl. 22:06

    vet hur det känns,vi var hos en morbror i fredags som inte heller kan bo kvar hemma pga demens.Det var så svårt att se hur ont det gjorde när minnet ibland klarnade och han förstod att nåt var fel,så fruktansvärt fel,och inte kunna göra nåt för att vrida klockan tillbaka till då när allt var bra..Tänk vad det du gjorde betyder för henne,den lilla tanten.Du är bara så go.Kram

    SvaraRadera
  3. hoppas att alla lösa sig

    SvaraRadera
  4. bli gammal , men inte till vilket pris som helst,. du är en vardags hjälte som bryr dig,.var rädd om dig du med kram

    SvaraRadera