Det är inte kärleken som gör mest ont

 

Nu förstår jag när folk säger att det är inte kärleken som gör mest ont. Det är saknaden av kärleken som gör fruktansvärt ont.

Jag har aldrig tidigare fått känna på riktig kärlek, förrns nu i vuxen ålder. 42 år gammal då som först får jag känna på hur det är att bli älskad, men även älska någon.

Jag har aldrig låtit någon komma nära mig. Jag vet inte varför, kanske har det inte känts rätt. Jag har inte vågat ge av mig själv. Inte vågat öppna mig helt, ja inte ens till hälften för någon. Inte vågat ta för mig som jag gjorde nu.

Men jag tror att de va först nu som jag kände mig mogen för ett "riktigt" förhållande.

För första gången vågade jag vara mig själv. Jag är ju faktiskt den jag är o ingen annan. Jag sa från början att de du ser är precis det du får.

Men så va det inte från andra sidan. Allt vändes upp o ner.

Jag vet att det  var mitt beslut att inte fortsätta, men jag klarade inte av mer. Jag försökte verkligen för jag ville att det skulle fungera. Jag kan inte ge något av mig själv när jag är precis tom. Jag känner mig som en svamp som är precis ur kramad.

Saknaden av den kärleken jag fick känna på är hemsk. Ja allt jag fick känna på i förhållandet innan allt det jobbiga började saknar jag.

Tänk om det kunde vara lika lätt att släppa taget om detta som det alltid har varit. Dom gångerna jag har blivit sårad innan, när det har varit otrohet osv. Då har jag kunnat släppa det . Visst har jag blivit sårad o förbannad. Varför kan det inte vara så nu ?

Skillnaden är att då fanns det ingen kärlek med i bilden som jag trodde att det fanns. Det gjorde det den här gången.

Det är jobbigt på kvällarna o nätterna när allt är tyst. Det tar på krafterna att gråta sig till sömns, bara för att nu vet man vad man går miste om. Hur det kan vara i ett " bra " förhållande.

Att sitta o pilla med fingrarna när man tittar på tv tillsammans. Känna hur läpparna passar ihop, att bara få en kram lite spontant eller en klapp i rumpan. Att skratta ihop, eller hitta på galna saker.

Jag vill inte ha kvar dom tankarna. Jag vill komma tillbaka till min gamla vardag. Slippa allt detta.

Slippa saknaden, det är den som gör så fruktansvärt ont !.