BLOGGEN ETT ÅR I DAG

Måste ju fira ett årsdagen av bloggen.        Tänk att tiden har gått så fort. Ett år sen jag började blogga. Mitt första inlägg va om Melodifestivalen   =) Jag tyckte att de va svårt i början för jag visste inte hur man fick "bete" sig på en blogg sas. Men det föll sig naturligt att bara skriva, det är samma som i dag, fingrarna skriver innan jag hinner tänka efter  =)          Inte bra alla gånger,  So What ! ! ! Genom åren så har man följt många bloggare, först i smyg sen vågade man kommentera lite o fick kommentarer tillbaka. Då blev jag nästan chockad  =)        Jag har aldrig haft problem med någon, ja en med den personen räknar jag inte h*n va nog bara lite "törstig"   =) Så jag har haft väldig tur, när man har sett en del bloggvänner som haft det ganska så jobbigt med olika dumhuven  =)        Flera vänner har jag fått. O man lever sig in i deras vardag många gånger så när man läser något tråkigt så blir man lessen med dom, eller om det är trevliga saker så glädjs man med dom.        Tänk alla gånger man har mått dåligt, vilket stöd jag har fått. Stöd från människor som jag inte känner i verkligheten. Det är helt otroligt. Försti början ville jag inte skriva nåt tråkigt,   för jag ville inte göra de surt för den som ev läser bloggen.        Men jag kan säga i dag att jag är glad för de, för alla kommentarer , alla tröstande ord,, alla kramar,,, ja allt som man har fått just i den stunden har gjort så mycket.        O det gäller samma dom gångerna man har berättat något roligt. Det är ju alltid roligare att dela med sig av det positiva. Att få skratta tillsammans för det har jag verkligen fått göra.        Jag hoppas att jag har varit till tröst om det har behövts ? Att jag har/är en vän som lyssnar o håller om,  o en vän som kan skratta när det har hänt roliga saker.        Särskilt sista tiden har jag fått så mycket stöd från er när jag har mått dåligt. Det känns inte rikigt som jag ser ljuset i tunneln än, jag vet inte hur jag ska gå till väga ? Jag vet att jag inte har sagt riktigt vad det gäller så det kanske inte har varit lätt alla gånger att förstå vad jag har skrivit. Jag vill ha min Son tillbaka. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det blir bara värre o värre o jag vet inte hur jag ska klara ut detta.  Jag blev tillsagt att hålla mig i från honom för det skulle nog vara det bästa. Men det enda jag vill är att hålla om honom o säga att jag älskar honom.  I några år så har vi haft en spänd relation, det är de det gäller.        Här har ni varit toppen o stöttat mig. Även att jag inte har orkat skriva så mycket , eller titta runt hos er, så har ni alltid funnits i mina tankar. Som sagt ni är underbara.        Blir kommande år hälften så bra som detta så kommer jag att ha tur som har er som vänner. Hade ni bott här så hade jag bjudit er på kaffe o tårta i dag  =)        Va rädda om er. Blogga lugnt Ha en underbar dag        Puss I Pannan