Är livet så enkelt för vissa ?

 

Hur kommer det sig att livet låter så enkelt för vissa ?

Jag pratade innan med min vän Helen om livet, mitt liv o hennes liv. Det som har varit o det som är o hur det kommer att bli.

Jag kan prata öppet med henne så hon vet vad som händer i mitt liv o de är skönt att prata med henne. Jag måste säga att jag har ett par till som jag pratar med o är så glad att dom finns i mitt liv. Men man pratar olika med dom, på olika sätt även att man säger allt. Även dom pratar jag om allt o har förtroende för.

De är konstigt. Helen är oxo en sån människa som man känner trygghet hos. Det finns en djuphet i samtalen men även skämt o allt som hör till.

Hon tror verkligen ( ja det gör flera av mina vänner ) att livet kommer att bli bättre en dag. O när hon pratar om det så känner jag att jag kan flyta bort en stund o känna o längta till de som kanske ev kommer att bli.

Inga sjukdomar, ingen rädsla för något, ett liv, ett liv i trygghet o utan smärta.

Visst låter det underbart, för bra för att vara sant. Det händer så mycket tråkigt i mitt liv nu så jag känner att jag inte orkar mycket mer. Det finns inget att kämpa för. Man når en viss gräns o där säger det stop.

Det är jobbigt när det är motgångar hela tiden. Det behöver inte vara stora motgångar, det räcker med att jag ska behöva kämpa för att få ett sketet recept, eller att läkaren ska ringa på utsatt telefontid mm.

Allt detta samlas på hög. Det blir bara värre o värre för de kommer alltid något nytt till. Problemet är att inget av de försvinner eller minskar. ALLT stannar kvar.

Jag försöker att göra så gott jag kan. För jag vill framåt, jag vill inte stå stilla eller tillbaka.

Jag vill kunna få ut en fot då har jag tagit ett kliv i rätt riktning. Men att komma dit är svårt.

Allt detta gör helt enkelt för ont o det är här som jag heller inte vet hur jag ska minska smärtan för att komma vidare ?

Tack för att NI finns, NI vet vilka Ni är.

 

Puss I Pannan