Varför är livet

,,, så orättvist ? Jag vill skrika rakt ut. Slå på något.

Man är helt maktlös. Varför kan man inte gå in o rätta till saker ?

Varför kan man inte bota allt ?

Skydda allt ?

När jag va o handlade så kände jag för att köpa lite rosor till en kompis som är sjuk i cancer. Det blev gula fina rosor, o en söt liten nalle.

När jag kommer till "L" så ser jag på sambon o ena dottern att något inte är som det ska.

Längre ner står "L".. Jag frågar dottern om mamma mår bra. Jag fick en blick till svar.

Jag har ju försökt att ringa till henne för ett tag sen, men ingen har svarat. Nu förstår jag varför.

Hon låg på sjukhuset. Det har gått så långt nu.

Hon har en snäll sambo, inte nog med att han älskar henne, han ställer upp på allt. Hon har 4 underbara barn som hon älskar över allt.

Hon har alltid varit den som har ställt upp på alla, varit glad, varit överallt. Aldrig några sura miner.

Men i dag grät hon. Första gången jag har sett eller hört henne gråta sen jag fick veta att hon va sjuk.

Det har ju alltid varit hon som har tröstat o jag har varit den som har gråtit.

Men i dag när jag åkte dit, va jag inte ens nervös. Jag grät inte när jag kom dit.

Men när hon berättade hur illa de va så grät jag inombords. Det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat. Jag försökte vara stark, men hon känner mig så hon vet.

Det kom några tårar på mig när vi satt inne o pratade. Jag skulle ju bara dit o lämna lite blommor, jag visste ju inte.....

Vi höll om varandra länge. Många gånger. Varför ?

Jag kunde inte stanna länge, men jag ska åka till henne nångång i helgen.

Jag grät när jag åkte hem, tårarna rinner nu. Den smärtan jag känner nu, herregud hur känner inte "L" o hennes familj.....

Varför ska någon behöva gå igenom detta ?

Det är inte roligt nu.

 

"L" Jag Älskar Dig